Nu orkar jag inte mer

Hoppas ni njuter av ert sommarlov, era jäklar. Själv har jag spenderat hela dagen till att läsa på om medeltiden:))):):)) Går det bra? Nä. Inte alls faktiskt, men tack för att ni frågar. 

Blir så sjukt frustrerad. Själva att-gå-i-skolan är ganska kul, trivs bra med klassen osv. Men fuck för att sitta hemma och plugga. Igår och midsommar pluggade jag inte ett skit, annars har jag pluggat flera timmar varje dag. Sååattee, hur är ert lov? Gött? Annars då?

Nä, nu ska jag återgå. Inte kan man sitta och lata sig inte. Nej

Jag hade en fin midsommar iallafall. Det kanske är värt att nämnas. Så helt förjävligt har jag inte haft det. 

Håkan Hellström

Måste verkligen skriva om i lördags. Fuck, vilken bra kväll.

Jag har varit på många grymma konserter, närmare tio stycken som varit så där ÅH HELVETE vad bra. De fem senaste jag varit på har jag känt att detta, detta är det bästa jag någonsin sett. Men efter Håkan i lördags känner jag att jag aldrig kommer tänka så igen, hur ska något någonsin kunna slå det? Allt var så jäkla grymt, blir nästan ledsen när jag tänker på att jag kanske aldrig kommer vara på något bättre. 

4.10 ringde klockan och det var dags att gå upp. Jag sov hos Sara och vi klädde på oss våra vackra sjömanskläder, käkade frukost och begav oss iväg. 

det var inte så lätt att få med båda på bild... så här såg vi i alla fall ut. väldigt gulliga, tycker jag

Vid 7 var vi på plats i kön, tillräckligt tidigt för att få könummer. 747 fick jag! Väldigt bra med tanke på att folk började köa redan en vecka innan. Dagen bestod i alla fall av ett evigt väntande. Vissa timmar rullade iväg, medan vissa var nästintill outhärdliga. Åt vid 11 på förmiddagen, sen blev det inget mer förrän efter konserten. Så var både hungrig, trött, extremt jävla kissnödig och svettig framåt fyra, fem tiden. 

Kändes som att vi behandlades som djur ibland, då vi med ett visst nummer blev placerade i en fålla och fick sitta där och trängas i fyra timmar. Senare blev vi förflyttade till en ännu trängre fålla där det inte ens gick att sitta, utan var så trångt att man var tvungen att stå konstant i en och en halvtimma. Överallt hörde jag folk prata om att "det här minsann var människomisshandel". Tyckte kösystemet fungerade sjukt bra till en början, men efter ett tag ballade det verkligen ur. Tur att jag var där med så många härliga människor, det underlättade köandet en hel del.

 

Här vi spenderade fyra timmar, då vi fortfarande var i den "rymliga" inhägnaden.

När vi väl blivit insläppta lyckades vi få helt grymma platser. Helt och hållet Hannas förtjänst, grymt bra på att knö sig före på ett diskret sätt, haha. Hade hatat henne om jag inte kände henne. "Hon reser sig upp när som helst, skynda dig att ställa dig framför henne då", haha. Fast jag var lika hemsk såklart, blir liksom så på konsert. Lyckades till och med börja bråka med dem bredvid mig. Gött

Trots alla irritationsmoment, en väntan på nästan fjorton timmar och alla "fyfan, detta gör jag aldrig i mitt liv om"-tankar så var det SÅÅ värt så fort Håkan klev upp på scenen. Alltså LYCKAN. Att få se hans reaktion när han stod framför 70 000 skrikande människor, var så fin att jag började grina. Haha, alltså jag måste sett ut som "en av de mest fanatiska fansen": stod längst fram i sjömansskjorta och grät. Och då har jag inte ens lyssnat på han i mer än drygt ett år...

HUR SKA JAG FÅ FRAM HUR BRA DET VAR? Jag vet inte! Ljudet var grymt (även om jag var sjukt rädd då jag glömt öronproppar...), publiken var underbar och alla sjöng med konstant (hörde knappt honom ibland, haha), gästerna var grymma (Maggio<3333), nästan alla låtar jag älskar sjöngs och jag älskar att Håkan är så personlig - alla anekdoter, berättelser och hur han ger varenda bit av sig själv på scen. Ju mer och mer man lyssnar på texterna och tänker på dem, desto bättre blir dem. Så otroligt laddade och känslosamma. Alltså fuck, jag bara babblar men det var så GRYMT. 

När han gick fram för att ta i hand med publiken. JÄVLAR vad jag blev mosad, helt pressad mot staketet. Gjorde inte ont eller så men var livrädd för att mobilen skulle krossas, haha. 

Känner ni igen ansiktet som gömmer sig bland händerna förresten?

Haha så fult. Men japp, det är jag. Är jag ganska säker på.

Att stå längst fram, på en sån oslagbart grym konsert, och vara så jäääkla nära. Helt sjukt.

Det blir alltid en sån sjuk stämning på Känn ingen sorg för mig Göteborg, alla sjunger med och vi sjunger den verkligen ihop. Hela Huset var grymt bra med Maggio, så sorglig och vacker på samma gång. Det är så jag säger det var så intim och känslosam och jäklar vad jag grät till Du är snart där, En midsommarnattsdröm var underbar med Adam Lundgren och Bara dårar rusar in var ett perfekt avslutsnummer. Vill egentligen skriva om alla låtar, för alla var så satans bra. Men det ska jag inte, ska skona er från det, lovar.

Tycker så synd om alla som inte var där. Tycker så synd om mig själv som inte är där prick nu och aldrig mer kommer vara. Tough life.

Söndagsångest och måndagsångest

Har hört uttrycket söndagsångest massa gånger, men aldrig riktigt fattat. Söndag är väl världens bästa dag? Det är ju då man får lov att göra allt man inte hinner resten av veckan - typ äta och se på film, i värsta fall plugga. Men igårkväll, fan alltså. Usch, allt var bara fel. Sängen var obekväm, Sverige var fel, skolan fel, vardagslivet fel, jag var fel. Kände ett sånt jäkla tryck över bröstet för allt - för saker som hände för flera år sen, för nyliga händelser och kommande planer. 

Tyvärr har söndagsångesten nu övergått till måndagsångest. Eller vara-själv-ångest är kanske en bättre benämning. Så jäkla konstigt, jag älskar ju att vara själv. I korta stunder. Det är lyx. Men idag när Hanna åkt iväg och jag satt kvar vid köksbordet så klarade jag inte riktigt av tillvaron för jag kände mig så förbannat ensam att jag var tvungen att gå och prata med min bror. Och igår när jag skulle sova var det precis samma känsla. Så äckligt. 

Fy.

Kanske fokuserar jag för lite på saker som får mig att må bra. Kanske fokuserar jag alldeles för mycket på saker jag förväntas göra - plugga, träna, äta nyttigt, jobba. 

Jag älskar maj för det händer så mycket roligt och livet bara flyter på. Samtidigt hatar jag den, jävla pissmånad. När ska jag hinna andas??? Visst, det händer massvis med roligt men inte fan kan man njuta av det om man samtidigt dränks i nationella prov, inlämningsuppgifter och jobb. Ibland klarar jag inte av det. Då är det så jäkla gött att tänka att egentligen spelar det ingen roll, jag har fan inga krav alls. Det gör inget om jag missar en match för att jag inte tränat, det gör inget om jag inte får A i betyg för jag ska ändå inte bli nåt pluggigt, det gör inget om jag inte jobbar så mycket i en månad. För saker löser sig och jag kommer klara mig jäkligt bra ändå i livet. Om jag inte går in i väggen vill säga.

Vardagliga saker som gör mig glad:

Skriva musik

Vara ute med Zoe

Sjunga och spela gitarr

Fota

Prata med någon jag inte förväntas/brukar/behöver prata med

Ge saker, ex. komplimanger

Träna

Träffa vänner jag mår bra av

Baka något, laga någon mat, SKAPA

Skriva

Springa

Saker som inte ger mig något:

Facebook

Instagram

Bloggar jag inte bryr mig om

Stressa

Ruzzle (jävla tidsslukarspel, ska avinstallera bums)

Mobilanvändande (så osocialt och fegt och fult och pisstråkigt)

Se repriser på nån serie

Blir frustrerad. Det är så tydligt att jag blir glad av att skapa, vara kreativ osv. Medan all denna energi på sociala medier, lusläsa bloggar jag skiter fullständigt i, bara leder till stress, ångest etc etc. Hemskast är att de flesta av punkterna på övre listan gör jag väldigt väldigt sällan, medan jag ägnar mig åt samtliga punkter nedre listan långa stunder om dagen. ÄNDRING. 

Ok. Bra. Nu har jag strukturerat upp min situation. Bra. Ledsen att ni behövde ta del av mitt terapeut/självhjälpssnack. Men så kan det gå. Håhå håhå.

 

Valborg

Alltså min Valborg var så braa! Otroligt förvånad, för var sånt jäkla strul innan så jag inte trodde att nån skulle dyka upp. Dessutom är ju Valborg lika överskattat som nyår och midsommar, men inte denna gången inte!

Första halvåret ungefär, efter att jag gått ur nian, mådde jag nästan dåligt för att jag saknade min gamla klass så mycket. Jag trivdes superbra på gymnasiet, och älskade min nya klass också, men det gjorde liksom ont när jag tänkte på att jag aldrig skulle få gå i 9B igen. Sen efter ett tag släppte jag det, och förstod inte alls vad som var så speciellt med högstadiet. Tänkte att jag säkert överdrivit. Åh, saknar nästan den tiden jag var lyckligt ovetandes, för nu förstår jag igen. Jäklar vilken go glass jag hade. 

Totalt var vi 22 stycken, om jag har räknat rätt, och 11 utav dessa var från 9B. Nästan alla som jag umgicks med dessutom, nästan alla dem jag saknat. 9 till var också från Ängås och 2 var nya. Kändes verkligen som en klassåterträff, nästan. Och på vägen dit, när vi åkte moppe från affären, då kände jag mig så himla barnslig och så himla lycklig. Jag skojar inte, det var precis som att jag var femton igen. Åh <3

Haha, detta blir nog lite rörigt och läsa. Men är så svårt att förklara så starka känslor. Iaf, så begav vi oss till en strand där vi skulle grilla. Kunde inte sluta le när vi gick där, ett gäng på tjugo pers, till musik från en högtalare vi hade med. Kanske var det den bästa stunden, när man fortfarande hade kvällen framför sig. Tja, vad gjorde vi mer? Grillade, prata massa men folk jag inte träffat på evigheter, lyssnade på Håkan bl.a. och sjöng och åt cheez doodles. Alltså det är nåt med cheez doodles på natten, det går liksom inte att sluta äta. Som tur var var jag inte ensam om att tycka det, annars hade jag lätt ätit hela påsen. 
¨

Halva gänget väntade in andra halvan

15/22. Ser ni hur mysigt? Här hade vi precis fått igång elden och satt oss.

Här sitter jag i t-shirt och håller på och dö av värme, en stund senare satt jag med kofta + vinterjacka och frös ihjäl. Konstigt det där.

<3

How I Met Your Mother

Sitter ensam på biblioteket och gråter. Nåja, gråter och gråter. Sitter inte och hulkar direkt, men om någon mötte min blick skulle de nog undra varför mina ögon är så röda och glansiga. 

Har precis sett sista HIMYM avsnittet. Förstår ni?????? Haha, alltså jag känner mig så jäkla dramaqueen nu, men detta var en himla stor grej för mig. Har följt dem så längelänge.

Slutet var underbart. Jag älskar det. 

Hej där, 
Första gången jag skriver inlägg från mobilen. Undrar hur detta blir tro? Himla konstigt att jag inte gjort det tidigare. 

Vad gör jag då? Sitter på bussen på väg till skolan och blir ledsen när jag tittar ut för jag ser att dikena är fulla av skräp. Dikena är nog fel böjning, men så kan det gå.
 Hade precis börjat ta det finfina vädret förgivet när molnen och regnet återvände. Dem kan man minsann lita på, hann nästan bli orolig att Sverige förvandlats till typ Grekland. 

Alltså jag känner mig så himla peppig. Hade en super fredag (kanske kommer ett inlägg om den eftersom jag så sällan visar vad jag har för mig på dagarna), om tre futtiga dagar drar jag iväg på träningsläger och så fort jag kommer hem reser jag å familjen (eller halva familjen, eller vad tusan man säger när när föräldrarna är skilda) till Gran Canaria. Såå underbart. Min kropp neads sol. För att inte tala om att våren är på G/här.

Insåg nu varför jag aldrig mobilbloggat,  för att de få gånger jag har försökt så har de inte gått å ladda upp bilder. Å sånt är ju inte kul, inlägg utan bilder. Men nu blev det så, oups. 

Gah

Ni ska veta hur ofta jag skriver såna här inlägg om ingenting som jag sedan raderar. För att de är så jävla tråkiga. Men just nu känns ett tråkigt inlägg bättre än inget alls. Brukar i vanliga fall tänka tvärtom,  men för min egen skull kan även tråkiga saker var roliga att titta tillbaka på. 

Haha alltså förlåt, ni stackare som läst hela den här skiten. Men jag var i behov att få skriva fritt å fult. Nu ska jag lämna et ifred, hejdå

And in this moment, I swear we are infinite

Tänkte på en grej förut, insåg att jag har tio personer som jag kan berätta i princip allt för. Det är helt otroligt. Sen berättar jag inte allt för alla dessa personer, då jag föredrar att prata med vissa om ett visst ämne och med andra om ett annat. Men fortfarande är det tio personer som jag verkligen litar på. Jäklar. Mycket kan jag sakna och önska att jag hade, men detta är jag sjukt stolt över - att jag har så många riktigt nära vänner. 
Sen är det ännu fler som jag öppnar mig för och kan berätta saker för i förtroende, men det är en annan sak. Tror jag.

Jaja. Nog om det.

Annars då? Rullar det? Hm, jo, det gör väl det. Snabbare och snabbare och snabbare.

Jag har sett så jäkla mycket bra film det senaste. Igår såg jag The Perks of Being a Wallflower för andra gången. SÅ bra. Se den bara 

Mitt hår är lite orange förresten. Har fått massa fina kommentarer och så men jag märker att många tycker att det är konstigt. Det tycker jag också, men jag gillar det faktiskt. Jättemycket. Känner mig lagom knäpp men fin. Det är en rolig färg.

Nu är huvudet tungt och sängen lockar. Puss