Nu orkar jag inte mer

Hoppas ni njuter av ert sommarlov, era jäklar. Själv har jag spenderat hela dagen till att läsa på om medeltiden:))):):)) Går det bra? Nä. Inte alls faktiskt, men tack för att ni frågar. 

Blir så sjukt frustrerad. Själva att-gå-i-skolan är ganska kul, trivs bra med klassen osv. Men fuck för att sitta hemma och plugga. Igår och midsommar pluggade jag inte ett skit, annars har jag pluggat flera timmar varje dag. Sååattee, hur är ert lov? Gött? Annars då?

Nä, nu ska jag återgå. Inte kan man sitta och lata sig inte. Nej

Jag hade en fin midsommar iallafall. Det kanske är värt att nämnas. Så helt förjävligt har jag inte haft det. 

Håkan Hellström

Måste verkligen skriva om i lördags. Fuck, vilken bra kväll.

Jag har varit på många grymma konserter, närmare tio stycken som varit så där ÅH HELVETE vad bra. De fem senaste jag varit på har jag känt att detta, detta är det bästa jag någonsin sett. Men efter Håkan i lördags känner jag att jag aldrig kommer tänka så igen, hur ska något någonsin kunna slå det? Allt var så jäkla grymt, blir nästan ledsen när jag tänker på att jag kanske aldrig kommer vara på något bättre. 

4.10 ringde klockan och det var dags att gå upp. Jag sov hos Sara och vi klädde på oss våra vackra sjömanskläder, käkade frukost och begav oss iväg. 

det var inte så lätt att få med båda på bild... så här såg vi i alla fall ut. väldigt gulliga, tycker jag

Vid 7 var vi på plats i kön, tillräckligt tidigt för att få könummer. 747 fick jag! Väldigt bra med tanke på att folk började köa redan en vecka innan. Dagen bestod i alla fall av ett evigt väntande. Vissa timmar rullade iväg, medan vissa var nästintill outhärdliga. Åt vid 11 på förmiddagen, sen blev det inget mer förrän efter konserten. Så var både hungrig, trött, extremt jävla kissnödig och svettig framåt fyra, fem tiden. 

Kändes som att vi behandlades som djur ibland, då vi med ett visst nummer blev placerade i en fålla och fick sitta där och trängas i fyra timmar. Senare blev vi förflyttade till en ännu trängre fålla där det inte ens gick att sitta, utan var så trångt att man var tvungen att stå konstant i en och en halvtimma. Överallt hörde jag folk prata om att "det här minsann var människomisshandel". Tyckte kösystemet fungerade sjukt bra till en början, men efter ett tag ballade det verkligen ur. Tur att jag var där med så många härliga människor, det underlättade köandet en hel del.

 

Här vi spenderade fyra timmar, då vi fortfarande var i den "rymliga" inhägnaden.

När vi väl blivit insläppta lyckades vi få helt grymma platser. Helt och hållet Hannas förtjänst, grymt bra på att knö sig före på ett diskret sätt, haha. Hade hatat henne om jag inte kände henne. "Hon reser sig upp när som helst, skynda dig att ställa dig framför henne då", haha. Fast jag var lika hemsk såklart, blir liksom så på konsert. Lyckades till och med börja bråka med dem bredvid mig. Gött

Trots alla irritationsmoment, en väntan på nästan fjorton timmar och alla "fyfan, detta gör jag aldrig i mitt liv om"-tankar så var det SÅÅ värt så fort Håkan klev upp på scenen. Alltså LYCKAN. Att få se hans reaktion när han stod framför 70 000 skrikande människor, var så fin att jag började grina. Haha, alltså jag måste sett ut som "en av de mest fanatiska fansen": stod längst fram i sjömansskjorta och grät. Och då har jag inte ens lyssnat på han i mer än drygt ett år...

HUR SKA JAG FÅ FRAM HUR BRA DET VAR? Jag vet inte! Ljudet var grymt (även om jag var sjukt rädd då jag glömt öronproppar...), publiken var underbar och alla sjöng med konstant (hörde knappt honom ibland, haha), gästerna var grymma (Maggio<3333), nästan alla låtar jag älskar sjöngs och jag älskar att Håkan är så personlig - alla anekdoter, berättelser och hur han ger varenda bit av sig själv på scen. Ju mer och mer man lyssnar på texterna och tänker på dem, desto bättre blir dem. Så otroligt laddade och känslosamma. Alltså fuck, jag bara babblar men det var så GRYMT. 

När han gick fram för att ta i hand med publiken. JÄVLAR vad jag blev mosad, helt pressad mot staketet. Gjorde inte ont eller så men var livrädd för att mobilen skulle krossas, haha. 

Känner ni igen ansiktet som gömmer sig bland händerna förresten?

Haha så fult. Men japp, det är jag. Är jag ganska säker på.

Att stå längst fram, på en sån oslagbart grym konsert, och vara så jäääkla nära. Helt sjukt.

Det blir alltid en sån sjuk stämning på Känn ingen sorg för mig Göteborg, alla sjunger med och vi sjunger den verkligen ihop. Hela Huset var grymt bra med Maggio, så sorglig och vacker på samma gång. Det är så jag säger det var så intim och känslosam och jäklar vad jag grät till Du är snart där, En midsommarnattsdröm var underbar med Adam Lundgren och Bara dårar rusar in var ett perfekt avslutsnummer. Vill egentligen skriva om alla låtar, för alla var så satans bra. Men det ska jag inte, ska skona er från det, lovar.

Tycker så synd om alla som inte var där. Tycker så synd om mig själv som inte är där prick nu och aldrig mer kommer vara. Tough life.