Det är så absurt svårt att vara folk till lags. För allt man gör döms efter oskrivna lagar och placerar en i olika kategorier. Folk älskar att döma, precis som jag, och det gör mig besviken på mig själv och allt och alla. 

Det är en jävla balansgång det här med hur mycket man får vräka ur sig. Hur mycket man får säga fan mitt liv suger, och hur mycket man får klaga, gnälla och så vidare. För man vill ju inte går runt med bokstäverna ATTENTIONWHORE i pannan. Å andra sidan så får man inte visa upp allt fint och roligt i ens liv, och bete sig som att man lever i en rosa bubbla, för då blir folk alldeles för avundsjuka och då är det ens eget fel.
Ja, fan vad det är svårt. Och varför bidrar jag själv till det här? GAH

Blö

Ibland vill jag spy på den här bloggen. Jag verkar så "Åh jag är lycklig åh livet är fint åh jag är fin" och man ba sluta. Sluta vara så lycklig, det är störande och säkert inte ens sant. 

Jag måste sluta vara så beroende av att inse hur jag själv mår. Ska alltid analysera sönder varenda bit av mig själv, "varför reagerar jag så?" "varför känns det så?" osv osv. Jag försöker inse att vissa saker ska man ba låta va. Allt är inte svart och vitt och man är inte alltid genomlycklig, neutral eller mår förjävligt. Typ som nu. Vissa saker är prima ballerina, vissa är inget alls och vissa är röv och vissa vet jag inte. Och det är helt OK

Alla röv-saker tänker jag inte rabbla upp (Är det fruktansvärt fult att använda uttrycket röv förresten? Har hört det för många gånger så har blivit immun, heh), men fina saker kan jag faktiskt göö

Saker som är prima ballerina:

Typ detta

Och att jag om cirkus 30 timmar beger mig iväg till Bråvalla, taggasönderAIKSHFAOPÖFJASPFPS

Denna sida. Älskar den, är kär. Framförallt fliken med nallar. Så fint

Nu har jag förresten ansökt om att byta linje, modigt modigt. Får dock besked vid skolstart. Man ba AFPKMUPP. Jaja

puss

Jag har saknat dig maj littel blog

Är det pinsamt att gå in och läsa sin egen blogg när man har tråkigt bara för att den är så satans mysig? Eller, egentligen så är den väl inte det, bara det att det är så gosigt att titta tillbaka på ens tankar man hade för ett tag sedan. 

Sista dagen i ettan är dagen imorgon, och hur mycket jag än försöker och anstränger mig så kan jag inte förstå hur tiden kan gå så fort. Det skrämmer mig att vem jag än pratar med ser den alltid lika förvånad ut vid det faktum att veckan, månaden eller året har gått så fort. Som att tidens hastighet dubblas hela tiden, gång på gång på gång, år efter år.  I sånna fall vore min levda tid likvärdigt med trehundra år framåt. Det där grundade jag dock inte på mer än en ren chansning, klockan är för mycket för matte. 

Jag älskar att blogga, att skriva över huvud taget. Att omvandla tankarna till ord gör att jag förstår vad det är jag egentligen vill, och vad det är jag faktiskt tänker. Reder ut virrvarret av tankar och gör dem betydligt mer begripliga.

Gissa vem jag träffade i lördags? Håhåhååhååhåkan! Magisk kväll, trots alla sjömansklädda, knuffande tonårsbrudar som ansåg att ingen hade mer rätt att stå längst fram än just dem. Okej, bortsätt från sjömanskläderna så stämde det där in hyfsat på mig, jag erkänner. 
Det är sorgligt att alla blir så själviska på konserter. Ut med armbågarna, slit bort, kasta och släng dig fram. Typ så.
Men nej, nu låter jag negativ. Det var en UNDERBAR kväll. Myselimys. Var där med Linnea, Elin och en nyfunnen vän som var stark nog att se till att jag inte blev nedtrampad likt ett tuggummi. 

Jag vill verkligen lägga upp bilder, men datorn är full och hårddisken borta, så kan inte lägga över. BUHUBUHU

Jag anstränger mig för att komma utanför min comfort zone hela tiden. Man tjänar ju så mycket på det. Jag är nästan så rädd för att skämma ut mig så att jag inte ens vågar leva. Fast jo, det där var inte sant alls. Överdriften var kraftig och rejäl. Men jag är rädd för det, att slänga bort livet på att inte våga. Fast var ligger logiken i att vara rädd för att vara rädd? 

Nä. Nu får jag sluta. Jag svamlar bara ändå.

Ska man byta linje förresten? 

En liten instagram bild var datorn åtminstone snäll nog att klara av