Allt tycks alltid falla på plats och bli så himla fint då. Hela livet känns så inbjudande och vackert på något vis, kanske är det så, eller så gör sig världen bara väldigt fint i vårsolens skimmer.
Jag har massa jobb och alldeles för lite tid till plugg, eller alldeles för mycket plugg till min tid, beror på hur man ser det. Hur som helst så gör det inte så mycket, inte alls. För jag har så jäkla mycket roligt framför mig nu, samtidigt som jag är mitt uppe i det.
Hade en underbar helg, förra helgen. Det tycks alltid bli som bäst när man inte har några större förväntningar, och precis en sådan helg var det. Inte så himla speciell egentligen, bara väldigt väldigt lyckad. Ni vet en sån där som är så jäkla fin att det nästan gör lite lite ont, för att den inte går att uppleva igen. Jag älskhatar sådant. Ibland är det riktigt jobbigt att inte kunna stanna i ett nu och leva där för alltid. Fast då skulle man iofs aldrig få uppleva alla de fantastiska grejer man har framför sig. Typ som imorgon, eller nästa helg, eller den 8 juni då jag ska se Håkan Hellströöööööm. WEO. Satan vad fint det ska bli! Lyssnar på honom heeeeela tiden, hade aldrig gjort det förrän för några månader sen, då Elin visade honom för mig (ja, jag är smått efterbliven, I know) och sedan dess har jag inte kunnat sluta. Så förbannatBRa.
Åh, vad allt är fint. Det är sol och jag är glad och jag är bra och livet är najs och alltlltltlltlt sådant där.
Nä, nu ska jag sluta. Jag tröttar ut er.
Jag vet.
Det roliga är att om man går tillbaka ett år, kanske inte på denna bloggen men på en annan och i min dagbok och grejs, så befann jag mig på typ precis samma stadie i livet, eller vad man ska säga. Precis samma men ändå helt annorlunda. Såklart, har hänt fruktansvärt mycket på ett år. Men själva det hära "Nu är jag så glad, nu är livet så fint och äntligen är allting så bra" är precis likadant. MUMS. Maj är en himla bra månad alltså.
Man ser ingenting, men det är inte meningen heller. Ville bara förmedla lite känsla och lite sommar.
