Musik och annat fint i novembermörkret

Så här såg det ut när jag gick hem i måndags och precis klivit av bussen, så här förbannat mörkt. Inte så att det var skymning och dunkelt. Nej, tvärmörkt. Kolsvart. Natten. 
Sådär så att man inte kan se mördaren som står i diket en meter bort, även om man kisar och anstränger sig.  Känns som att man ska sova så fort man kommer hem, hur galet är inte det?

Okej, nu ska jag sluta gnälla om mörker. På ett sätt är det himla mysigt att det faktiskt blir mörkt på kvällen, dock inte vid femsnåret men åtminstone vid åtta. 

Var på Ullared igår kväll och idag, för vi har stuuuudiedag. Hanna var med. Köpte en hel del smått och gott som jag aldrig behövt innan, men när man kommer in i detta enorma varuhus så blir plötsligt allt livsnödvändigt. 

Köpte denna krabaten till exempel, och måste nog vara det bästa köpet idag. Var superosäker i affären då den kostade 300 pix, vilket kändes ganska mycket när allt ligger mellan 10 och 30 kronor. Väl hemma insåg jag vad lite pengar det var för en sådan underbar liten sak. 
Det är alltså en trådlös/bärbar/bluetooth-nånting/vad-man-nu-säger högtalare som trots den lilla storleken har ett bra ljud. Den har redan sällskapat mig när jag städade rummet, sorterade bilder och även i badkaret (den var dock inte i badet, utan bredvid, jag lovar). 

Åh, en jätteroligt grej förresten (för mig, inte för er) är att Bon Iver äntligen börjar fastna hos mig. Hade svårt för honom i början då jag aldrig lyssnat på sån musik tidigare, men nuuuuu har jag vant mig. Och är fast. Lyssna på honom och ge det tid. Så fin musik <3333

Bråvalla

Vet inte om jag har skrivit något om Bråvalla överhuvudtaget, i vilket fall som helst så har jag gjort det alldeles för lite. Fint att drömma sig tillbaka en regnig novemberkväll som denna, så här kommer en liten sammanfattning.

Åkte iväg tidigt tidigt på torsdag morgon ihop med fina Joanna och Carro. Var sådär underbart spralligt förväntansfull som man bara är när man ska iväg på något nytt man längtat efter i en evighet.

Ser lite ut som en smurf på den här bilden, men vad fan, jag var glad. Här står vi i alla fall i kön för att få våra festivalband. Grymt peppade och exalterade.

Filmade kön och oss själva och fotade en massa för att fördriva tiden.

När vi väl kommit in blev vi lite förvirrade och plötsligt väldigt trötta. Tror klockan var cirkus ett någonting och vi insåg att det var fyra, fem timmar kvar tills första bandet vi ville se skulle uppträda.

Dessutom var ljudvolymen så jävla hög och mitt huvud alldeles för trött, så det gick inte riktigt att bara chilla runt heller.

Köpte thaimat för att fördriva tiden lite. Jäklar, vad thaimat vi åt under dessa dagar alltså. När vi käkat hittade vi ett litet tält där det visade någon rymdfilm. Man kunde ligga på golvet där inne, det var mörkt och dessutom isolerade tältet en del av oväsendet utanför. Där inne trivdes vi bra.

Upptäckte att de sålde glutenfria våfflor! Så himlans glad blev jag, hur ofta har det hänt liksom??? Dock smakade den typ.. ..ingenting. Liten besvikelse. Men men, kändes kul att bara ha möjligheten av att beställa (The beauty of being gluten - man blir överexcited varje gång man tål någonting)

I väntan på första bandet gick vi och lyssnade på Marika Carlson, en ståuppare, som skulle uppträda. Hamnade allra längst fram i mitten, så mitt under showen började hon prata med oss.

"Nämen gud vad ni ser unga ut! Vad heter ni?"
Carro och Joanna är knäpptysta så jag inser att jag behöver svara.
"Rebecca" kraxar jag.
"Rebecca. Hur gammal är du?"
"Sjutton."
"Fjorton?"
"Sjutton!"
Publiken skrattar till.
"Jaaså, sjutton. Är du oskuld då?"
Jag tänker att jag måste ha hört fel, men publikens skratt tyder på att de hörde samma sak.
"För i sånna fall kommer du inte vara det i många timmar till!"

Herregud, chocken där alltså.
Tittade på massa fler ståuppare - Magnus Betnér, Måns Möller och Jonas Gardell. Betnér och Gardell var fantastiska. Imponerad av Jonas förmåga att driva om sig själv. Som när han delade upp publiken i två grupper, sopraner och basar, där ena gruppen skulle sjunga "Han är bög, han är bög" medan den andra gruppen sjöng "Sug min kuk".

På bilden ovan uppträder Rebecca & Fiona. På denna scen spelades massa typisk radiomusik, dansvänlig sådan. Här uppträdde bland annat Nause och Far East Movement. Riktigt kul var det. Det tyckte dock inte Joanna så hon satt oftast en bit bort medan jag och Carro dansade loss.

Och gud vad mycket pengar vi la på vatten. Satans dyrt men ändå så värt! Egentligen fick man inga korkar till flaskorna (allt för att man skulle behöva ny så snart som möjligt) men vi var så jäkla balla att vi överlistade systemet. Huuuuuuuuuuur då? Jo, vi smugglade med egna korkar i väskan, mohahaha

Vi bodde på en camping utanför festivalområdet, fem minuter bort med bil ungefär. Så långt som möjligt fick vi skjuts varje dag, men då vägen var avstängd en lång bit fick vi ändå gå i tjugo minuter ungefär. Här skymtas festivalen långt där borta.

Vädret var konstigt. Större delen av tiden var det alldeles perfekt med shorts och linne, men vissa stunder förbannade jag min envishet om att inte ta med mig jacka.

Här värmer sig Joanna och Carro på mitt svindyra kaffe jag köpte. Har för mig att det kostade närmare sextio spänn, crejsi.

Sadly, krockade A day to remember med Ron Pope. Jag valde Ron medan Joanna och Carro gick iväg på annat håll. Men det gjorde inte så mycket, blev mycket lättare att tränga sig fram till bra platser när man slapp ha med sig en långis.

Konserten var underbar. Så häftigt när det är en artist som verkligen har betytt någonting för en. Och så häftigt att sjunga med live till låtar man en gång i tiden brukade gråta till.

Men höjdpunkten var vid konsertens slut, då Ron säger att han stannar kvar efteråt så att man kan få ta bild och prata. Köade i en halvtimma och tillslut tillslut kom han fram till mig. Jag var såå skakig och nervös att bilden blev alldeles suddig och dan. Fick mig en kram och trots att jag tänkt ut supernoga vad jag skulle säga fick jag bara fram ett "thank you". Han svarade tack desamma och sa att han verkligen uppskattade det. När jag skulle möta upp Joanna och Carro efteråt kunde jag inte låta bli att springa, var så fylld utav energi och glädje. Mitt ansikte fastnade i ett leende som sträckte sig upp till öronen.

Joannas pappa skämde bort oss totalt. Här har han cyklat till festivalområdet och fixat mackor till oss. Blev ju lite tjatigt med thaimat tre gånger om dagen.

Thai <33333333

Området var så jäkla mysigt när det mörknat. Överallt lyste gulliga små lampor, från restaurangvagnar, från tivolit och överallt. Har tyvärr inte fler bilder på det, men tänk er lite jul på Liseberg-aktigt.

Detta är den enda bilden från Green Day konserten. Stod nämligen så jäkla packat och trångt att det var nätsintill omöjligt att lyckas tråckla upp mobilen ur fickan. Dessutom ville jag uppleva den till fullo.
Först fick vi en plats näst längst fram och jag hade en görlång kille framför mig. Frågade honom om vi kunde byta plats för femtio spänn, först blev han förvirrad men när han upptäckte att han faktiskt såg precis lika bra bakom en trettio centimeter kortare tjej så ville han inte ens ha pengarna. Alltså stod jag längst fram vid staketet, så himla häftigt och underbart. Minns inte om vi väntade två eller två och en halvtimme innan den började. Det praktiska var att jag behövde inte hålla mig uppe, utan kunde vila all vikt på de runtomkring mig då vi stod så packade att det inte gjorde någon skillnad.

Hur var Green Day då? Amazing såklart. Så jävla jävla bra.
Älskar deras connection med publiken, att vi är en del av showen och inte bara en publik. Och sen låtarna, och sen deras showande och texterna och musiken och åh vad bra de är! Jag skrek med så mycket jag kunde. Trots att jag skrek för full hals hörde jag ändå inte mig själv. Underbart att alla runtomkring var så galet peppade, men så blir det väl när man står längst fram. När hela publiken hoppade behövde jag inte anstränga mig för att följa med, jag satt liksom fast emellan så jag lämnade marken i alla fall. Sjukt.
Måste verkligen få se dem en tredje gång, så grymma.

Bild från när vi gick hem i gryningen, efter Green Day's konsert.

Livet var så vackert vid denna stunden, ni förstår inte. Morgonen var alldeles daggig och sval, och när vi gick igenom en park låg det en tunntunn dimma över  hela gräset.

Och så glada vi var. Jag och Carro hoppade runt och sjöng alla ABBA låtar vi kunde komma på. Denna natten/gryningen/morgonen så ägde jag världen. Helt klart.

Lerigt som tusan.

Den allra sista konserten var Avicii. Själva han var inte så superkul, han sitter ju liksom bara där och gör... ja, vad han nu gör. Det enda han sa under hela konserten var "Tack som fan, Bråvalla!" när han var klar. Inte jättekul.
MEN, ändå var upplevelsen superbra. Sån go stämning, då alla verkligen dansade och man dansade liksom ihop, tillsammans. Det bildades ringar och man gjorde pauser på samma ställen. Så svårt att förklara men så härligt. Dock är själva live-upplevelsen inte så häftig, jag menar han sjunger ju ändå inget liksom. Så kunde fått samma upplevelse var som helst, med en bra högtalare, då själva grejen ändå hängde på publiken.

Fler grymma artister jag hann se denna superhelg: The Sounds, Royal Republic, Johnossi, Ghost, Rammstein & Volbeat. Kan hända att jag har glömt någon, mitt huvud är tungt och trött. Puss

Förlåt!

Förlåt för att headern ser ut som röv, jagvetjagvetjagvet. Men sängen är så otroligt skön och hårddisken, i rummet intill, med alla bilderna känns så ofantligt långt bort. Så.. Ja. Jag hade helt enkelt ingen annan bild. Och jag kände att denna var för ful i färgen och för ful på mig, så löste detta lilla problem med att ta bort all färg och göra den alldeles för suddig och helt jäkla överredigerad.

Okej, nu har jag ursäktat mig tillräckligt. Eller nej förresten, en till anledning: Mitt huvud är för trött för att palla redigera ordentligt. Så.

Vad jag ville komma fram till var iaf att denna headern är tillfällig. Kortfällig är den också. Har ni hört det ordet tidigare? Inte jag heller. 

Hej darliiings

Herre, vad töntig jag kände mig där. Men men, så kan det gå. 

HEJ
Idag har varit en mysig dag. Why, Rebecca? WHY? Tell me!!
Joo... För att jag har:

• Simmat (förmodligen längsta jag någonsin simmat fyi, typ 800 meter faktiskt! nu känns ju 2000 meter, som krävs för betyget A, något mindre avlägset... he he he)

• Gått runt i affären och valt ut bästaste godaste ingredienserna till sallad (fetaost, i love you)

• Lagat bästaste godaste salladen!! VARFÖR lagar jag aldrig sallad för??? Har alltid trott att det är omöjligt att bli mätt men gäller ju bara att slänga i massa matiga saker så blir det toppentopp

• Sovit middag i en timma <3333 Mamma väckte mig klockan åtta, trodde hon menade åtta på morgonen och blev livrädd för att jag försovit mig..

• Haft lite bror-och-syster-mys genom att klämma pormaskar på min kära broders näsa. "Becca, jag har massa svarta prickar, hur får jag bort dem???". Hahaha, alltså fan vad äckligt det låter. Men vadå, jag är inte så känslig av mig och det är faktiskt kul när man kan få agera lite storasyskon och hjälpa till. 

Kolla vad ful min webcam blivit. Efter att någon själ förklarade att ens cam kan bli hackad, så att folk kan se dig genom den varesig du använder den eller ej, tejpade jag upp en klisterlapp på den. Möjligtvis lite töntigt och överförsiktigt meeeeeen tänk om jag någon gång skulle få för mig att sitta naken framför datorn. Det hade ju kunnat sluta i katastrof! Nu är ju inte det något jag gör superofta, men möjligheten finns ju. Eheh

Så iaf, nu när jag tog bort den lappen, samt gnuggade med fingret tusen gånger, så ser den ut så här. Det var ju kul. 

Fangirl Nr.1

Mitt höstlov har varit bra, himla bra, men precis som lov brukar vara var även detta alldeles för kort. Eller antalet dagar var väl helt ok, lite synd bara att livet tycks köra alla dessa dagar på snabbspolning.

Har träffat fina vänner, firat Halloween lite smått men allra största tiden spenderade jag i Stockholm hos Ella. Det värsta med att åka till henne är att innan avresan har jag längtat i cirkus tre månaders tid, och sen när jag äntligen får åka iväg, ja, då är jag hemma bara sekunden efter.

Hur var Stockholm då? Jo, tack bra.

Lyckades bli starstruck fler än en gånger. I fredags, på väg hem från fest, stannade vi till vid donken. Stod superlänge och stirrade på killen framför mig som var läskigt lik Erik Rapp i idol. Så fick jag plötsligt syn på ni vet det där örhänget som han jämt har, och förstod då att det var han. Blev om möjligt ännu mer excited när jag upptäckte att han var där med Elin Bergman.
Jag var lite pinsam, pladdrade på en massa om att de var mina favoriter osv. Men det var lätt värt, brukar vanligtvis inte våga prata med kändisar så var glad för det åtminstone.

Var även på bloppis i söndags, som Kenza, Angelica Blick, Fanny Lyckman och fler som tydligen ska vara kända höll i. Kändes självklart coolt att få se dem irl, köpte till och med lite småsaker bara för att hinna prata med dem, men med tanke på att jag inte läser någon av deras bloggar var jag inte överdrivet exalterad. Visst var jag lite hög på livet direkt efter, men det berodde lika mycket på stoltheten över att ha hittat dit helt själv och stått och köat i över en timma samt fyndet av nya kläder, som av anledningen att ha träffat dem.

Fast lite coolt tyckte jag att det var, det måste jag erkänna. Dock anser jag det som lite pinsamt. Jag menar, vad är grejen med kändisar egentligen? Visst om man ser upp till dem för vad de har gjort, men konstigt att göra det av anledningen att många vet vilka dem är. Fast när jag träffade Erik och Elin var faktiskt anledningen till mitt fangirlande att de är så grymt duktiga och inte för att de är med i idol. Och det var ju lite bra, right?

Tog faktiskt bild med både Erik, Elin och Kenza. Dock blev jag himlans ful på allihop så dem får ni tyvärr inte se. I can hear you crying av besvikelse.

Vet ni varför det så sällan dyker upp inlägg här nuförtiden? Jo, för att lyckats skaffa mig prestationsångest över min egen blogg (som om jag inte hade nog av den ångesten). Gång på gång på gång har jag raderat halvfärdiga inlägg för att de inte är tillräckligt bra.
Fan, skitsamma! Från och med nu ska jag fullständigt skita i röda trådar och bra ämnen och bara skriva det som kommer. Typ det här. Är det uttänkt? Nej, och det gör ingenting heller för den delen. Så.

Nej, nu väntas dusch och sedan min underbara säng. Har fått ett nytt täcke som är helt lovely, det är nästan omöjligt att undvika att försova sig.

Buss och kram, skumbanan

(Skulle givetvis stå puss, men då bussar är helt ok fick det stå kvar)