Bråvalla

Vet inte om jag har skrivit något om Bråvalla överhuvudtaget, i vilket fall som helst så har jag gjort det alldeles för lite. Fint att drömma sig tillbaka en regnig novemberkväll som denna, så här kommer en liten sammanfattning.

Åkte iväg tidigt tidigt på torsdag morgon ihop med fina Joanna och Carro. Var sådär underbart spralligt förväntansfull som man bara är när man ska iväg på något nytt man längtat efter i en evighet.

Ser lite ut som en smurf på den här bilden, men vad fan, jag var glad. Här står vi i alla fall i kön för att få våra festivalband. Grymt peppade och exalterade.

Filmade kön och oss själva och fotade en massa för att fördriva tiden.

När vi väl kommit in blev vi lite förvirrade och plötsligt väldigt trötta. Tror klockan var cirkus ett någonting och vi insåg att det var fyra, fem timmar kvar tills första bandet vi ville se skulle uppträda.

Dessutom var ljudvolymen så jävla hög och mitt huvud alldeles för trött, så det gick inte riktigt att bara chilla runt heller.

Köpte thaimat för att fördriva tiden lite. Jäklar, vad thaimat vi åt under dessa dagar alltså. När vi käkat hittade vi ett litet tält där det visade någon rymdfilm. Man kunde ligga på golvet där inne, det var mörkt och dessutom isolerade tältet en del av oväsendet utanför. Där inne trivdes vi bra.

Upptäckte att de sålde glutenfria våfflor! Så himlans glad blev jag, hur ofta har det hänt liksom??? Dock smakade den typ.. ..ingenting. Liten besvikelse. Men men, kändes kul att bara ha möjligheten av att beställa (The beauty of being gluten - man blir överexcited varje gång man tål någonting)

I väntan på första bandet gick vi och lyssnade på Marika Carlson, en ståuppare, som skulle uppträda. Hamnade allra längst fram i mitten, så mitt under showen började hon prata med oss.

"Nämen gud vad ni ser unga ut! Vad heter ni?"
Carro och Joanna är knäpptysta så jag inser att jag behöver svara.
"Rebecca" kraxar jag.
"Rebecca. Hur gammal är du?"
"Sjutton."
"Fjorton?"
"Sjutton!"
Publiken skrattar till.
"Jaaså, sjutton. Är du oskuld då?"
Jag tänker att jag måste ha hört fel, men publikens skratt tyder på att de hörde samma sak.
"För i sånna fall kommer du inte vara det i många timmar till!"

Herregud, chocken där alltså.
Tittade på massa fler ståuppare - Magnus Betnér, Måns Möller och Jonas Gardell. Betnér och Gardell var fantastiska. Imponerad av Jonas förmåga att driva om sig själv. Som när han delade upp publiken i två grupper, sopraner och basar, där ena gruppen skulle sjunga "Han är bög, han är bög" medan den andra gruppen sjöng "Sug min kuk".

På bilden ovan uppträder Rebecca & Fiona. På denna scen spelades massa typisk radiomusik, dansvänlig sådan. Här uppträdde bland annat Nause och Far East Movement. Riktigt kul var det. Det tyckte dock inte Joanna så hon satt oftast en bit bort medan jag och Carro dansade loss.

Och gud vad mycket pengar vi la på vatten. Satans dyrt men ändå så värt! Egentligen fick man inga korkar till flaskorna (allt för att man skulle behöva ny så snart som möjligt) men vi var så jäkla balla att vi överlistade systemet. Huuuuuuuuuuur då? Jo, vi smugglade med egna korkar i väskan, mohahaha

Vi bodde på en camping utanför festivalområdet, fem minuter bort med bil ungefär. Så långt som möjligt fick vi skjuts varje dag, men då vägen var avstängd en lång bit fick vi ändå gå i tjugo minuter ungefär. Här skymtas festivalen långt där borta.

Vädret var konstigt. Större delen av tiden var det alldeles perfekt med shorts och linne, men vissa stunder förbannade jag min envishet om att inte ta med mig jacka.

Här värmer sig Joanna och Carro på mitt svindyra kaffe jag köpte. Har för mig att det kostade närmare sextio spänn, crejsi.

Sadly, krockade A day to remember med Ron Pope. Jag valde Ron medan Joanna och Carro gick iväg på annat håll. Men det gjorde inte så mycket, blev mycket lättare att tränga sig fram till bra platser när man slapp ha med sig en långis.

Konserten var underbar. Så häftigt när det är en artist som verkligen har betytt någonting för en. Och så häftigt att sjunga med live till låtar man en gång i tiden brukade gråta till.

Men höjdpunkten var vid konsertens slut, då Ron säger att han stannar kvar efteråt så att man kan få ta bild och prata. Köade i en halvtimma och tillslut tillslut kom han fram till mig. Jag var såå skakig och nervös att bilden blev alldeles suddig och dan. Fick mig en kram och trots att jag tänkt ut supernoga vad jag skulle säga fick jag bara fram ett "thank you". Han svarade tack desamma och sa att han verkligen uppskattade det. När jag skulle möta upp Joanna och Carro efteråt kunde jag inte låta bli att springa, var så fylld utav energi och glädje. Mitt ansikte fastnade i ett leende som sträckte sig upp till öronen.

Joannas pappa skämde bort oss totalt. Här har han cyklat till festivalområdet och fixat mackor till oss. Blev ju lite tjatigt med thaimat tre gånger om dagen.

Thai <33333333

Området var så jäkla mysigt när det mörknat. Överallt lyste gulliga små lampor, från restaurangvagnar, från tivolit och överallt. Har tyvärr inte fler bilder på det, men tänk er lite jul på Liseberg-aktigt.

Detta är den enda bilden från Green Day konserten. Stod nämligen så jäkla packat och trångt att det var nätsintill omöjligt att lyckas tråckla upp mobilen ur fickan. Dessutom ville jag uppleva den till fullo.
Först fick vi en plats näst längst fram och jag hade en görlång kille framför mig. Frågade honom om vi kunde byta plats för femtio spänn, först blev han förvirrad men när han upptäckte att han faktiskt såg precis lika bra bakom en trettio centimeter kortare tjej så ville han inte ens ha pengarna. Alltså stod jag längst fram vid staketet, så himla häftigt och underbart. Minns inte om vi väntade två eller två och en halvtimme innan den började. Det praktiska var att jag behövde inte hålla mig uppe, utan kunde vila all vikt på de runtomkring mig då vi stod så packade att det inte gjorde någon skillnad.

Hur var Green Day då? Amazing såklart. Så jävla jävla bra.
Älskar deras connection med publiken, att vi är en del av showen och inte bara en publik. Och sen låtarna, och sen deras showande och texterna och musiken och åh vad bra de är! Jag skrek med så mycket jag kunde. Trots att jag skrek för full hals hörde jag ändå inte mig själv. Underbart att alla runtomkring var så galet peppade, men så blir det väl när man står längst fram. När hela publiken hoppade behövde jag inte anstränga mig för att följa med, jag satt liksom fast emellan så jag lämnade marken i alla fall. Sjukt.
Måste verkligen få se dem en tredje gång, så grymma.

Bild från när vi gick hem i gryningen, efter Green Day's konsert.

Livet var så vackert vid denna stunden, ni förstår inte. Morgonen var alldeles daggig och sval, och när vi gick igenom en park låg det en tunntunn dimma över  hela gräset.

Och så glada vi var. Jag och Carro hoppade runt och sjöng alla ABBA låtar vi kunde komma på. Denna natten/gryningen/morgonen så ägde jag världen. Helt klart.

Lerigt som tusan.

Den allra sista konserten var Avicii. Själva han var inte så superkul, han sitter ju liksom bara där och gör... ja, vad han nu gör. Det enda han sa under hela konserten var "Tack som fan, Bråvalla!" när han var klar. Inte jättekul.
MEN, ändå var upplevelsen superbra. Sån go stämning, då alla verkligen dansade och man dansade liksom ihop, tillsammans. Det bildades ringar och man gjorde pauser på samma ställen. Så svårt att förklara men så härligt. Dock är själva live-upplevelsen inte så häftig, jag menar han sjunger ju ändå inget liksom. Så kunde fått samma upplevelse var som helst, med en bra högtalare, då själva grejen ändå hängde på publiken.

Fler grymma artister jag hann se denna superhelg: The Sounds, Royal Republic, Johnossi, Ghost, Rammstein & Volbeat. Kan hända att jag har glömt någon, mitt huvud är tungt och trött. Puss