Flyga iväg från tryggheten

Nämen, hej! Hej på dig fina blogg. 
Jag har (som vanligt) egentligen inte tid att blogga, borde prioritera både pluggning och sömn före, men nu har jag saknat dig så länge att jag inte kan låta bli. 

Kom hem från cirkelfys för en stund sedan. Tog cykeln dit (himla konstigt att jag inte brukar göra det, ligger bara en backe bort) och jag kände mig uppslukad av freedom. Att cykla iväg i det tysta mörkret. 
Träffade en älg på hemvägen också. Vi blev rädda båda två, men det var fint ändå. 

JAG VET INTE VAD JAG SKA GÖRA NÄSTA ÅR. 
Jag vill så gärna så gärna så gärna åka iväg på en volontär resa. Förmodligen till ett barnhem i Thailand, alternativt en skola. Det hade varit något det. 

Men då återstår frågan, hur länge? 
Ska jag slå på stort när man väl åker och ta ett halvår? Fast vad gör jag då resten utav året? Jobba så mycket som möjligt på donken? Slöa i soffan? Försöka få jobb i Norge och skala banan eller rensa fisk?
Eller ska man helt enkelt välja den normallånga resan mellan 2-8 veckor? Fast hur tar jag ikapp skolan? Ska man åka över sommarlovet då? 

Eller borde jag kanske vara utbytesstudent, när detta året trots allt är sista chansen? Fast det känns å andra sidan inte alls lika roligt, och dessutom en hel del dyrare. Fast perfekt engelska känns rätt lockande...

Bild från volontarresor.se, hur inspirerande/roligt/spännande/läskigt/intressant känns inte detta????

Haha ursäkta att alla mina senaste inlägg tycks handla om detta. Men det är helt enkelt det som surrar i mitt huvud för tillfället. 

Är i starkt behov av att tvinga mig utanför min comfort zone. 

Annars då? Rullar livet? Ja, det gör väl det. Förjävla fort dessutom, hinner ju inte ta tag i den innan den rinner igenom mina fingrar. 

Att kasta sig ut

Ibland undrar jag varför jag lever som jag gör. 
Varför jag fortfarande går till skolan varje dag. Varför jag lägger tid på att plugga. Varför jag vaknar, äter frukost, går till skolan, åker hem, tränar, pluggar, går och lägger mig.
Varför jag många veckor inte förflyttar mig utanför en halvtimmes resa med bil radie.
Mitt liv är så kort och det är så mycket jag vill göra, och ändå spenderar jag de allra flesta dagar genom att göra saker som jag redan gjort tusen gånger. Kanske träffar en kompis, kanske fastnar framför tvn, eller ännu värre, framför datorn. 

Hur kan jag tillåta detta?
Tänk, tänk om jag inte uppfyller någon av alla ut-och-se-världen-drömmar. Tänk om jag varken blir utbytesstudent, au pair eller volontär? 

Eller borde man byta ut de drömmarna mot något utan ramar och regler? Kanske borde man bara snurra jordgloben, stanna den med fingret, köpa en biljett dit fingret pekar, ta med lite pengar och se vad som händer? 

Den tanken är himla lockande. Bortsett från jordglobsbiten kanske, riktning vill jag åtminstone bestämma själv. 

Fast vem skulle tänka sig att följa med på något så vansinnigt? Och även om jag trivs bra i mitt eget sällskap hade det nog blivit lite väl ensamt att åka iväg själv. Borde göra en kontaktannons. 

Sökes: Person som vill ut och uppleva utan att bry sig om destination eller tid på vistelsen - allt från en vecka till livet ut. Som kan tänka sig att bo och leva lite hur som helst, utan några krav på bekvämligheter. Kön eller ålder har ingen betydelse så länge vi klickar, har samma värderingar och synsätt på saker och ting.

Tror ni någon skulle nappa? 
Inte jag heller. 

Måste se Into the Wild snart igen, minns den knappt. Inte mer än att det är en äckelfin film. 

Ge mig en kyss innan du går, en kyss att bygga en dröm på

Åkte till skolan. Gick in på franskalektionen. Kunde inte koncentrera mig för att jag mådde dåligt. Åkte hem igen. 

Alltså är jag hemma och är sjuk. Men det gör inget, för hur kan man annat än älska tillvaron när man står mitt ute på en klargrön äng med en finfin hund som sällskap. Och solen värmer en högt uppifrån, i diket en bit bort gräver en gubbe med en spade och på vägen där borta åker ett lass med höbalar efter en traktor och man tänker att man lika gärna kunde befinna sig i en tid för hundra år sedan. Nästan, med den lilla förbättringen att man dessutom, med dagens elektronik, låter Håkans röst strömma ut från en liten elektronisk manick som brukar gå under namnet Mobil.
Där med inte menat att mobilen är en fördel från förr, men den har helt klart sina sidor.

Dock befinner jag mig inte därute på ängen i detta nu, men jag gjorde för en alldeles liten stund sedan. 

När jag innan jobbet i lördags gav mig ut för att köpa ett par springskor, kom jag istället hem med dessa två böcker. Har läst baksidetexten på dessa de senaste gånger jag besökt Bokia, och plötsligt jäklar blev det ett impulsköp. 

Tittar man på framsidan, framförallt titlarna, får man känslan av att de är ungefär lika givande som en artikel med rubriken FÖRLORA 20 KILO SNABBT OCH ENKELT, men riktigt så är det faktiskt inte.
Har bara börjat på (läst halva) Konsten att läsa tankar, och jag har verkligen fastnat. Börjar bli så insatt att hjärnan är totalt mos och kan inte längre tänka normalt utan att analysera sönder. Vilket förstås låter negativt, ändå känns det som en bok alla måste läsa. Samtidigt vill man absolut inte att någon annan ska läsa den av samma anledning som att man inte vill ge ut det facit, som man lyckats komma över, till hela klassen, utan hellre får alla rätt själv. Fattar ni?

Dock är jag alldeles för mosig för att berätta mer om den, får göra det när den landat lite. Men är man intresserad av människors beteende ska man absolut läsa den, inget snack. 

Om ni ursäktar så har jag en jordgubbstårta i kylen, samt en film som väntar PUSS