Söndagsångest och måndagsångest

Har hört uttrycket söndagsångest massa gånger, men aldrig riktigt fattat. Söndag är väl världens bästa dag? Det är ju då man får lov att göra allt man inte hinner resten av veckan - typ äta och se på film, i värsta fall plugga. Men igårkväll, fan alltså. Usch, allt var bara fel. Sängen var obekväm, Sverige var fel, skolan fel, vardagslivet fel, jag var fel. Kände ett sånt jäkla tryck över bröstet för allt - för saker som hände för flera år sen, för nyliga händelser och kommande planer. 

Tyvärr har söndagsångesten nu övergått till måndagsångest. Eller vara-själv-ångest är kanske en bättre benämning. Så jäkla konstigt, jag älskar ju att vara själv. I korta stunder. Det är lyx. Men idag när Hanna åkt iväg och jag satt kvar vid köksbordet så klarade jag inte riktigt av tillvaron för jag kände mig så förbannat ensam att jag var tvungen att gå och prata med min bror. Och igår när jag skulle sova var det precis samma känsla. Så äckligt. 

Fy.

Kanske fokuserar jag för lite på saker som får mig att må bra. Kanske fokuserar jag alldeles för mycket på saker jag förväntas göra - plugga, träna, äta nyttigt, jobba. 

Jag älskar maj för det händer så mycket roligt och livet bara flyter på. Samtidigt hatar jag den, jävla pissmånad. När ska jag hinna andas??? Visst, det händer massvis med roligt men inte fan kan man njuta av det om man samtidigt dränks i nationella prov, inlämningsuppgifter och jobb. Ibland klarar jag inte av det. Då är det så jäkla gött att tänka att egentligen spelar det ingen roll, jag har fan inga krav alls. Det gör inget om jag missar en match för att jag inte tränat, det gör inget om jag inte får A i betyg för jag ska ändå inte bli nåt pluggigt, det gör inget om jag inte jobbar så mycket i en månad. För saker löser sig och jag kommer klara mig jäkligt bra ändå i livet. Om jag inte går in i väggen vill säga.

Vardagliga saker som gör mig glad:

Skriva musik

Vara ute med Zoe

Sjunga och spela gitarr

Fota

Prata med någon jag inte förväntas/brukar/behöver prata med

Ge saker, ex. komplimanger

Träna

Träffa vänner jag mår bra av

Baka något, laga någon mat, SKAPA

Skriva

Springa

Saker som inte ger mig något:

Facebook

Instagram

Bloggar jag inte bryr mig om

Stressa

Ruzzle (jävla tidsslukarspel, ska avinstallera bums)

Mobilanvändande (så osocialt och fegt och fult och pisstråkigt)

Se repriser på nån serie

Blir frustrerad. Det är så tydligt att jag blir glad av att skapa, vara kreativ osv. Medan all denna energi på sociala medier, lusläsa bloggar jag skiter fullständigt i, bara leder till stress, ångest etc etc. Hemskast är att de flesta av punkterna på övre listan gör jag väldigt väldigt sällan, medan jag ägnar mig åt samtliga punkter nedre listan långa stunder om dagen. ÄNDRING. 

Ok. Bra. Nu har jag strukturerat upp min situation. Bra. Ledsen att ni behövde ta del av mitt terapeut/självhjälpssnack. Men så kan det gå. Håhå håhå.

 

Valborg

Alltså min Valborg var så braa! Otroligt förvånad, för var sånt jäkla strul innan så jag inte trodde att nån skulle dyka upp. Dessutom är ju Valborg lika överskattat som nyår och midsommar, men inte denna gången inte!

Första halvåret ungefär, efter att jag gått ur nian, mådde jag nästan dåligt för att jag saknade min gamla klass så mycket. Jag trivdes superbra på gymnasiet, och älskade min nya klass också, men det gjorde liksom ont när jag tänkte på att jag aldrig skulle få gå i 9B igen. Sen efter ett tag släppte jag det, och förstod inte alls vad som var så speciellt med högstadiet. Tänkte att jag säkert överdrivit. Åh, saknar nästan den tiden jag var lyckligt ovetandes, för nu förstår jag igen. Jäklar vilken go glass jag hade. 

Totalt var vi 22 stycken, om jag har räknat rätt, och 11 utav dessa var från 9B. Nästan alla som jag umgicks med dessutom, nästan alla dem jag saknat. 9 till var också från Ängås och 2 var nya. Kändes verkligen som en klassåterträff, nästan. Och på vägen dit, när vi åkte moppe från affären, då kände jag mig så himla barnslig och så himla lycklig. Jag skojar inte, det var precis som att jag var femton igen. Åh <3

Haha, detta blir nog lite rörigt och läsa. Men är så svårt att förklara så starka känslor. Iaf, så begav vi oss till en strand där vi skulle grilla. Kunde inte sluta le när vi gick där, ett gäng på tjugo pers, till musik från en högtalare vi hade med. Kanske var det den bästa stunden, när man fortfarande hade kvällen framför sig. Tja, vad gjorde vi mer? Grillade, prata massa men folk jag inte träffat på evigheter, lyssnade på Håkan bl.a. och sjöng och åt cheez doodles. Alltså det är nåt med cheez doodles på natten, det går liksom inte att sluta äta. Som tur var var jag inte ensam om att tycka det, annars hade jag lätt ätit hela påsen. 
¨

Halva gänget väntade in andra halvan

15/22. Ser ni hur mysigt? Här hade vi precis fått igång elden och satt oss.

Här sitter jag i t-shirt och håller på och dö av värme, en stund senare satt jag med kofta + vinterjacka och frös ihjäl. Konstigt det där.

<3