Iaf,
Hej.
Jag har inte skrivit här på ett tag. Eller jo, men inte riktigt på riktigt.
Just nu sitter jag hos papi, i underbara haremsbyxor, med en trulls på huvudet och lyssnar på Håkan. Har blivit helt jäkla galen i honom. Iaf, ja, här sitter jag. Och ska snart packa och fara (jag har övat för mycket på norrländska) iväg till mamma. Ska käka pizza innan också. Mumsmums.
Jag har sån jäkla dubbelmoral till livet. Eller skilda uppfattningar, splittrade åsikter eller så är jag kanske bara jäkligt förvirrad.
Samtidigt som jag är helt kär i livet, och tänker att det är så jäkla underbart och jag är så lyckligt lottad och shit shit vad fint allt är. Samtidigt som det, så känner jag än så jäkla meningslöshet. Liksom: och nu då? Vad ska man göra av allt liksom? Och vad spelar det ens för roll vad jag gör av det för jag är ändå död om sjuttio år och om hundrafemtio år finns det inte någon kvar som ens minns mig. Och hundrafemtio år är ingenting.
Usch, fan. Nej, nu går vi tillbaka till den första tanken tycker jag. För livet är faktiskt himla fint. Jag har så mycket planer och energi och livslust och allt vad det är som ska få komma ut i sinom tid. För av någon anledning så väntar jag fortfarande på att allt ska dra igång, på riktigt. Typ flytta till Australien och bli bästa vän med en tiger. Eller något sånt. Fast det kanske inte finns tigrar i Australien, det vet jag inte. Annars fungerar det nästan lika bra med en känguru.
Idag har jag sprungit runt i min skolavslutningsklänning från i 8:an tillsammans med Lina. Vart på konfirmation och fick värsta nostalgin när konfirmanderna började sjunga "Bygg inte hus på en sandig strand". Det är rätt fint med kyrkor ändå, så stillsamt på något vis.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar