Den här helgen har varit fylld med fina ögonblick. Jag skrev ner några av dem, mest för skoj och min egen skull.
Fredag,
~21:30
Luften är sval och frisk, men jag fryser inte under min tjocka vinterjacka. Jag, Zoe och mina två hannor står på min grusväg och tittar upp i natten. Himlen är mörk och fylld utav stjärnor. Med huvudet vänt uppåt försöker jag titta bortom stjärnorna, vem vet vad som finns där.
"Tror ni att det finns liv på andra planeter?" frågar Hannis oss. Den frågan leder till en utav alla våra djupa diskussioner som vi har hela tiden, utan att vi är riktigt medvetna om det. Nästan allt vi pratar om är viktigt, man känner verkligen att man får ut någonting av det.
Vi blir tysta en stund och jag påminns om hur mycket jag tycker om dem, hur glad jag är över att bo på landet och inte i en stad där stjärnorna göms och hur vacker natten är.
Lördag,
~10:15
Som den typiska svensk jag är plockar jag på mig mina vita låga converse så fort solen börjar titta fram, trots att det egentligen är på tok för kallt.
Jag sitter på bussen, tvärs över två säten, med ryggen mot fönstret och fötterna på armstödet. Känner mig som en påskkärring, eller kanske ett påskägg, i mina blåa jeans, lila stickade tröja och med en stor skrikgul halsduk som pricken över i:et. Hannas svar, på min fråga om jag såg alldeles för knäpp ut, var att jag uppfyllde folks fördomar om esteter. Men Ungcancer skrev faktiskt "ha på er färgglada kläder", och en förening som kämpar mot cancer måste man väl lyda?
Vi är på väg mot en filminspelning, med andra ord: på väg att göra en god gärning, det går mot vår, jag är en färgklick och All Time Low spelas i mina älskade hörlurar.
~22:30
Jag kastar av mig handduken, puttar igen altandörren och springer med lätta steg över trägolvet, mot badtunnan. Nålar, från alla håll, sticker mina fötterna när jag stoppar ner dem i det varma vattnet. Snart börjar kroppen vänja sig och jag fylls utav ett välbehag.
Förutom jag, sitter i tunnan fyra fina vänner. Ida räcker mig en cider. Himlen är precis lika stjärnklar som kvällen innan och jag tänker att vi har tur, det är magiskt fint. Från fönstret hörs musik, några konstiga låtar från Idas spellista, men bara det att man har något i bakgrunden är skönt.
Söndag,
~1:55
Jag skrattar hela tiden, Hanna också. Runtomkring oss dansar främlingar loss till något rockabillyband. Vi försöker anpassa oss efter omgivningen, dricker snabbt upp min cider som vi delar på och börjar sedan bugga. Trodde vi skulle vara bra på det med tanke på alla övningar på idrotten, men det går inget vidare, fast det gör ingenting alls. Vi skrattar och skrattar och jag är så jäkla glad att jag befinner mig just där och med Hanna, det känns så himla bra. Jag är så glad.
Det förvånade mig inte ett dugg att nästan varenda "bil" på parkeringen utanför var epa-traktorer eller i bästa fall, någon gammal volvo. Här hänger folk som plöjer åkern och mjölkar kossor på dagarna och dricker öl och lyssnar på Eddie Meduza på kvällarna. När vi kom dit såg jag på Alice, Hanna och Julia att vi alla delade samma tanke "Vi passar inte in här", men det gladde mig endast och jag kände mig superpepp på allting.
Låten tar slut, folk applåderar och jag och Hanna jublar. Tjejen på scenen talar om att det bara är en låt kvar. Alice, som är utanför, ringer och jag förklarar att det snart är slut och att vi går ut efteråt. Hon, Julia och Ida ville inte smita in med oss utan väntar utanför.
Okej, en låt kvar. Nu kör vi.
~2:05
Jag sitter i baksätet med Hanna i knät, i en bil som jag tror tillhör en kille vid namn Simon, jag vet inte riktigt. Snäll är han i alla fall som skjutsar oss. Han spelar någon oigenkännbar musik och basen dunkar igenom hela kroppen. Det känns som att hjärtat anpassar sig efter takten och jag njuter.
Utanför fönstret är världen svart.
Plötsligt hörs en melodislinga som jag känner igen starkt, sedan börjar Timbuktu berätta att han vaknar med huvudvärk och sten i sitt bröst. Vi jublar, fan vad härligt med en låt man kan sjunga med i. Jag trocklar fram mobilen ur jeansfickan och sätter den på inspelning - den här stunden vill jag minnas. På refrängen skriker vi för full hals, jag vill aldrig att låten ska ta slut. Blir riktigt nöjd när jag upptäcker att jag kan varenda rad, i alla verser. Det gör Hanna med och det känns som att vi är bäst i världen då vi sjunger varje ord, hela låten ut.
2:30? 3:00?
Vi dansar och sjunger med till någon låt, Daniel Adams-Ray? Nic & the family? Jag lever mig in till 100%, plötsligt halkar jag och ramlar in i en kattmatskål. Ida och Hanna skrattar och jag blir glad.
Några minuter senare står Hanna i dörröppningen och skriker "Här!" gång på gång på gång och pekar åt några killar att de ska gå ut. Det ser otroligt roligt ut och jag ligger på golvet och filmar och skrattar. Ida hoppar fram och vi sjunger att vi kan gå genom eld, ihop med Oskar Linnros.
~4:50
Har bytt om, tagit bort sminket, stängt av musiken, släckt alla lampor, kontrollerat att det inte finns några skickade sms från kvällen och bäddat soffan. Jag kryper ner, täcket är fluffigt och soffan mjuk, här ska jag sova gott.
Hanna och jag konstaterar att det har varit en riktigt rolig kväll.
Huvudet är tungt och trött. Det ska bli fantastiskt skönt att få sova.
~9:30
Himlen är blå och helt molnfri. Solen lyser starkt och det känns som att det är världens finaste dag. Vi städar upp från igår - Ida diskar, Alice och Julia skakar bordsduken och Hanna ligger kvar i soffan.
Efter att ha sovit i fyra timmar vaknade jag klockan nio över att solen lös in rakt i ansiktet, tröjan var fuktig och jag luktade apa under mitt tjocka täcke. Trots att jag är trött och att huvudvärken är ett faktum så känner jag mig riktigt glad. Vilken rolig kväll jag hade, vilka fina vänner jag har.
Jag går ut på altanen med kameran i handen, drar in den friska luften genom näsan och försöker njuta fullt ut. Vi lyssnar på Melissa Horn och jag blir glad av att höra hennes röst. Det var så längesedan nu, ett bra tecken, fast nu när jag hör henne blir jag bara glad - alltid kul att träffa sin gråtkompis liksom.
Jag går in igen, klappar Idas katt och tar mitt glas från bordet som jag fyller med vatten. Fan, vad gott med vatten.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar