Ett klent försök till att klä nuvarande tankar i ord

Drömmar, fantiserande och nyfikenhet. Tre abstrakta ting som på ett sätt känns ganska typiska för mig, samtidigt som jag mer och mer på sista tiden behöver jaga dem. 

Jag vill känna mer än vad jag gör. Jag vill vara en färgglad kraftig explosion.

Men en explosion kan inte vara, den är över lika fort som den uppstår. Det är det som är problemet men även hela grejen. För om den hade varat, om den hade varit bestående, hade den också mist sin power och ta-en-med-storm-kraft. 

Istället får man vänta i sin för tillfället gråa värld. Att febrilt försöka pressa fram ett POW fungerar inte, utan man får helt enkelt tålmodigt vänta på när den dagen dyker upp. 

För ingenting består och allting har sin tid. 

Förresten, ni icke-existerande bloggläsare, kom jag ej in på Hvitfeldtska. Eller ja, de hade helt enkelt ingen plats över.
Så nu är jag alltså fortfarande en Nösnäs:are men också en beteendevetare (hm, är det inte du som är emot stämpling av folks pannor?). 
Apropå parentesen känns det lite underligt. Imorgon ska vi ha en "Vad är en beteendevetare-dag?". Plötsligt är hela gruppen på ett visst sätt, som ska bete sig si och så och vi är inte längre unika utan på ett precis som alla andra beteendevetare.
Eller så överdriver och överanalyserar jag, vilket varken vore speciellt ovanligt eller förvånande. Nåväl. 

(Kan man använda sig utav ordet "nåväl" utan att låta som en gammal skröplig gumma? Inte det? Okej då. Ursäkta, det ska inte upprepas.)