Var på ett förjävla jobbigt cirkelfyspass ikväll. Ni vet ett sånt där när man blir helt slut så fort passet börjar och när det känns som att man inte kan bli tröttare så blir man det ändå. Och trots att det känns helt omöjligt så orkar man faktiskt ännu lite till.
Så svettig var det längesedan jag blev, herregud, underbart!
Jag älskar träning.
Även om det ibland känns som ett evinnerligt stort steg att resa sig från soffan gör känslan efteråt det värt att ta det steget, tusen gånger om!
Hur jag än mår innan - arg, trött, lugn, ledsen - så är jag jämt på strålande humör efteråt. Åh, jag känner mig nästintill euforisk, haha! Att dessutom efteråt cykla hem i sakta mak i beckmörker, så fint så fint, och komma hem till en ny smak proteinpulver - päronsplitt. Fast skulle jag säga att jag njöt av shaken skulle jag ljuga, för gud vad illamående det är. Tvingar alltid i mig det. Förstår inte folk som säger sig tycka om det, gör de verkligen det?
Idag när jag fick syn på mig själv i spegeln så tänkte jag på att inte vara så hård mot mig själv.
Nej, jag var inte den mest vältränade, den med mest muskler eller den mest tonade i rummet. Men jag äter hyfsat hälsosamt, tvingar iväg mig själv på träning så ofta jag kan och jag försöker alltid göra mitt allra bästa - och det är något jag är otroligt stolt över.
Puss och kram skumbanan
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar