Jag vet inte vad jag ska svara när vänner, som jag inte har träffat på länge, frågar om det har hänt något på sistone. DET GÖR MIG GALEN.
Jag är 17 år och jag trodde att detta skulle vara en sprudlande tid. En intensiv, brinnande och kaotiskt tid. Ni vet, när man gör massa puckade galna grejer på grund av dansande hormoner. Men det gör inget, för man är ung och dum och när tusan ska man göra misstag om man inte gör det nu?
Jag trodde att det var en tid med massa nya spännande människor, sena nätter, bultande hjärtan, ständiga gapskratt och med en bergochdalbana till humör.
En tid då man litar helt och fullt på sitt hjärta och intuition, utan plats för eftertanke. Och man bara leverleverlever livet så mycket att man nästan spricker av alla känslor och intryck.
Vad har du haft för dig på sista tiden?
Jag? Tja... Jag har väl träffat lite kompisar... Och så jobbar jag ju, och pluggar såklart. Så ofta jag har tid så tränar jag också. Men något speciellt har jag väl inte direkt gjort... Hm. Sa jag att jag pluggar?
FAN. JAG ORKAR INTE.
Är det sån skit man ska slänga bort sina ungdomsår på? All sån där skit man redan har gjort 3294 gånger. Som inte ger en varken utmaning eller utveckling eller intryck eller ens en känsla eller minne ELLER NÅGOT ANVÄNDBART ÖVER HUVUD TAGET.
Jag måste måste måste ta mig ur det här, hitta på någonting. Jag VILL verkligen göra något nytt nästa år, jag behöver det.
"Nämen, du ska väl gå klart gymnasiet först? Det är ju mycket enklare att få det gjort. Det är väl skönast? Man brukar ju ta ett sabbatsår efter studenten, inte innan."
Men fuck you, & vadå enklast och skönast? Själva poängen var liksom att utmana mig själv och göra någonting jobbigt, att komma UTANFÖR min comfort zone, inte att välja den lättaste vägen. Sorry, att du missuppfatta.
Det kanske suger balle att skjuta upp trean ett år, se alla vänner ta studenten innan mig. Det kanske blir skit hela alltet. Jag kanske inte är mogen. Strunt samma! Då har jag åtminstone vågat, och det är det viktigaste för mig.
Jag och mina fina vänner
Nu lät jag oerhört bitter, ber om ursäkt för det. Det är jag faktiskt inte, bara aningens frustrerad. Och självklart är det bra att folk säger sin åsikt och tips osv. Tråkigt bara att alla verkar begränsas av vad som man brukar göra, och vad som är mest bekvämt.
och jag ber om ursäkt nummer 2 (eller nej det gör jag egentligen inte, för det är min blogg och jag bestämmer. mohaha), för att jag ständigt skriver om samma saker. men det är liksom detta som rör sig i mitt huvud för stunden. och det vore ju himla konstigt att skriva om något som inte rör sig i mitt huvud. eller?
Godnattgodnatt
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar