Lycklig?

Nej det kanske är att ta i. Men nästintill.
Jag har lärt mig att strunta i saker som får en att må dåligt.
Har lärt mig strunta i rädsla och oro.
Har lärt mig att lägga energi på rätt saker.
Nu uppskattar jag alla små fina stunder mycket mer än vad jag gjorde förr.
Försöker lyfta fram det positiva och se runt det negativa.
Mår så bra nu. Är glad nästan jämt.
Och det är så jäkla härligt!
Läser gamla inlägg från min låsta blogg och förstår inte. Var allt verkligen så jobbigt? Det går inte att föreställa sig längre.
Konstigt hur allt kan förändras.
Antingen hastigt eller så långsamt att man inte märker det förrän efteråt.