Twilight

Fyyyyfan.
Har sett Breaking Dawn part 2. 
Trodde inte att jag skulle bry mig, för helt ärligt, hur mycket har jag tänkt på Twilight det senaste året? Inte ett dugg. Det var ju förr. Förr när jag var liten och omogen. Det var då jag brydde mig. 
Det hade jag ju ganska fel om...

Filmen var så jääääääkla bra! Dock blev jag fruktansvärt jävla arg en gång och tänkte att jag ska stämma regissören och hela filmteamet men sen lite senare insåg jag vilken fantastisk film det var. Grät inte under själva filmen (okej då, lite kanske) men efteråt, när den var slut och eftertexten börjat rulla, så satt jag och Linn som paralyserade i några sekunder innan vi sen tittade på varandra och då började storlipa. Alltså inget vanligt sorgligfilm-gråt då en tår stillsamt rinner ner för ens kind utan snarare sitta-och-skaka-och-hulka-högljutt varianten. 
Det kändes som att en del av mitt liv tog slut - som jag och Linn konstaterade "Det är inte bara en film, det är ett sätt att leva." 
Sant, så sant.

Nä, nu ska jag gråta mig till sömns och sörja det faktum att The Twilight Saga är över. 
Jag må låta som en barnslig fjortis som inte har ett eget liv att intressera sig för men detta var fan känslosamt. 

Ful bild innan bion